Inspirierad skrift, kanalisering och dikter

ÄNGLARNAS RUM

SKRIFTER

Att skriva texter är något jag tycker mycket om.

När jag skriver är jag alltid i kontakt med andevärlden.

När jag får till mig texter eller dikter, handlar det ofta om det svåraste, men också hur det vänds till det vackra.

Jag vill gärna dela med mig av mina dikter.


Livet



Jag binder en krans av blommor

Blommorna är dom vackraste jag sett.

Livet är av färgen röd.

Kärlek är av färgen grön.

Den mörkaste gröna färgen var jag.

Den mörkaste gröna färgen var livet i dess linda.


Så full av livet stod jag, inför det jag var.

Så kom hösten med dess vackra färger. Färger som var röda och gula.

Färgen jag fick var röd.

Röd var min grund.

Så full av glädje var jag, när jag såg mig själv i dess vackra skrud.

Himlen log åt min fåfänga.

Himlen gav mig sitt vackraste leende.


Så kom vintern med dess vita skrud.

Vintern med sin kyla.

Som jag frös

Färgerna blev bleka, glädjen försvann.

Vem var jag?

Vem var min vän?

Jag som sett mig själv som fin, fick se mig själv som liten.

Jag tog bort min vita skrud.

Jag stod naken inför altaret, som jag själv byggt.

Jag slog mig hårt i mitt vackra ansikte.


Himlen grät, och tårarna rann över mina kinder.

Änglarna såg min sorgsna blick.

Änglarna hörde mitt rop på hjälp.

Änglarna var i min boning.


Så stod där en kraftfull kanal.

Ett ljus så stort att jag själv blev en del av det.

Änglarna som hört min bön.

Änglarna som grät i min boning.

Ljuset var det vackraste jag sett.

Det var som om himlen rämnat, och var i mitt hus.

Så kom min Ängel i min boning.

Ängeln som lyste i mitt hjärta.

Ett barn


Ett barn så vackert.

Ett barn så Älskat.

Min fina Älskade Ängel.

Mitt vackra fina barn.

Så kom Du till mig från Andra sidan.

Du som var mitt Allt.

Du min vackra Ängel.


Hjälpen


Se att du är bra

Se att du är vacker.

Vacker du människa, som ibland är så svår.

Svår att nå. Svår att försöka glädja.

Svår att ta till sig.

Se att du är vacker.


Vackra fina människa, som kämpar för att försöka förstå, försöka att ge,försöka att vara god.


Vackra fina människa, som alltid vill väl.

Som alltid gör ett försök

Som gärna vill fly

Som gärna vill slåss

Slåss mot dig själv.


Vackra fina människa, som så många gånger fått slåss mot alla känslor

Känslor som är dina egna.

Dina känslor som du fått för att lära dig


Nu är du så stor

Så stor att du ibland blir rädd

Rädd för att slåss

Rädd för att kämpa


Fly vill du. Och fly gör du


Vackra fina människa

Vackra fina Du

Du som vill väl

Du som vill vara en av oss.

Du som blir ledsen, när du tror vi är ledsna, när du slåss. Slåss mot dig själv.


Nu ska du bara vara så säker, på att du är bra.

Vi vet. Vi vet allt.

Allt har du skrivit ner i Livets Bok.

Där står det om tvivel

Där står det om kärlek

Där står det om oss.


Vi som finns där

Som arbetar för att du ska förstå, att vi vill väl.


Vi som är dina vänner

Vi som har dig så kär

Vi som vill att alla dina tankar, ska vara en vän. Vän till dig.

Vi är dina vänner.

Vi är dina tjänare, på Andra sidan.


Du är våran vän

Våran älskade vän

Som vi älskar dig, kan du bara ana.

Vi vill allt dig väl.

Väl av kärlek

Väl av godhet


Godhet vår vän

Vän av liv

Vän av Gud

Vän av Modern Fadern djuren och alla fina vänner på jorden.


Dom du talar med på jorden

Dom du talar med här

Alla är dom dig kära


Kära fina Du

Kära fina barn av liv.

Du ska vara så snäll nu, och bara säga

Jag är Bra

Jag är Duktig

Jag är Älskad.

Tavla


Alldeles nära finns någon som känner alla smärtor,  alla våndor,alla tankar som härjar och förstör.

Alldeles nära finns någon som känner hur allt blir svart.

Alldeles nära finns någon som tror att allt är i kärlek.

Alldeles nära finns den som vänder det som varit mörkt till ljus.


Min första olje målning i andlig konst.

Ljus i mörker



Ljusets Högtid


En midsommar som var mörk.

Alla tankar var fyllda av sorg.

Glädjen som borde infunnit sig var borta.


Sorgen över att vandra ensam.

Att gråta och se sig själv som liten.


Vem var det som lämnat mig kvar?

Vem hade tagit min vän?


Alldeles ensam stod jag på botten.

Mina tankar var mörka.


Det som skulle vara ljusets högtid.

Det som skulle vara en glädjens dag.


Att gråta så mycket.

Att längta till en annan värld.


I det allra mörkaste fann jag ljuset.


Ljuset bad mig att gå.

Ljuset såg min skönhet.


Från det svartaste mörker. Hade ljuset fått en chans att lysa.

Aldrig hade jag känt en sådan värme.

Mina händer var hela och fyllda med livets blommor.

Där fanns nattens viol, så mörk och sammetslen.

Där fanns tistlar smörblommor

Och en vit pion.


Violen som gett mig frid.

Tistlar som lärt mig att leva.


Mina händer fylldes av kärlek. Och jag tackade att livet gett mig allt.


Smörblommorna lyste. Och jag såg all omtanke, som om Solen alltid var där.


Jag knäppte mina händer.

Kvar på marken låg en vit pion.



Caspian


Så kom då dagen...Och jag la mina darriga händer på ditt huvud, och sa  Är du säker?

Du tittade på mig med dina varma fina ögon och sa Matte jag vill att du ska veta att du är den som betyder allt ...

Och mina ögon tårades .Och jag ville du skulle säga, att du klarar det den här gången också!

Dina ögon var så fina och du sa

Det är dags att gå


Caspian 2001-05-19   2013-06-14




Änglarna


Mörkret låg tungt runt det lilla huset. Vi ses igen, orden ekade inom henne, som ett hån. Vi ses igen. Det ville inte sluta.


De hade varit glada och de hade berättat historier om gengångare och andar, de ena värre än det andra.

Modern hade skrattat och sagt Det där är väl ändå inget någon tror på. Hon hade själv skrattat och hållt med.   Kvällen hade blivit lång kärleksfull och innerlig

De hade kramat varandra så där gott. Och modern hade smekt hennes kind.


Nu rann tårarna. Och saknaden brände inom henne.


Var har du varit? Orden var klara och tydliga. Hon såg sig om, men ingen var där

Hmm här, svarade hon, och blev förskräckt över sin röst ut i det tomma rummet. Hade hon blivit tokig? Vem talade hon med? Är det du mamma? Ja visst är det jag. Hon kände igen sin mors mjuka stämma. Hur var detta möjligt?

Det var som om hon kände en lätt beröring på sin kind.


Jag stod i mitt rum jag kände mitt hjärta slå. Jag var ingen. Jag var allt.

 Orden var klara och tydliga, och hon kände att rummet hon stod i var förvandlat.

Rummet blivit alldeles ljust strålande glittrande, och en stor ljusportal hade öppnat sig hemma i hennes enkla vardagsrum. Ljuset var bländande, och hon kände sig yr. Det var som om hon hamnat i en förtrollad värld. Ett klingande vackert ljud kom närmare och hon kände hur euforin tog tag i henne,  hon ville dansa sjunga.


Välkommen kära barn. Rösten verkade komma innifrån. Inte som när man talar med varandra på jorden, utan mer som telepati. Hon märkte att hon bara behövde tänka på något, så fick hon ett svar.


Vill du följa med oss på ett uppdrag? Vill du hjälpa de som sörjer? Hon såg hur flera ljusvarelser slöt upp vid hennes sida. Vackra strålande.


En av ljusvarelserna tog hennes hand. Och plötsligt kände hon hur hon drogs in i ett mörker. Tiden fanns inte mer.


Vakna! Rösten var kall och hård. Barnet slog upp sina vackra blå ögon, och sträckte upp sina små knubbiga armar.

Hon förstod att hon fått se in i sitt eget fönster. Är det där jag viskade hon.


Kom sa ljusvarelsern och hon blev förflyttad till ett helt annat hem.

Välkommen kära barn. Du har vandrat i kunskap om att sörja. Se nu på ditt hem.


Ljusvarelsern såg på modern som precis lyft upp sitt barn. Vi tackar dig att du orkar ta hand om ditt barn. Vi ser allt.

Vi vet att du precis har förlorat din själs älskade.

Och hon kände hur gråten kom, och hon ville hålla om sitt älskade barn. Vi tackar dig för att du är stark. Vi är på jorden för att hjälpa. De som sörjer.


 




Demoner


Mina vingar var trasiga. Jag hade rest genom eld, och vingarna var brända. Min ledsagare var försvunnen, och jag stod ensam kvar.


Som om jag alltid hade vetat.

Så stod jag och såg mitt brända landskap.


Inom mig växte tvivel och sorg. Jag låg i mitt eget blod. Jag såg mina sveda vingar.

Vem var det som tillät mig att leva? Ett rop från ingenstans. Ett  skri från en skrämmande värld.

Vem vill leva här?


Jag var en ängel. Jag var en krigare.  Jag reste mig ur mitt svartaste mörker. Inom mig var det kaos, och långsamt började jag att se.

Jag såg mitt lidande. Jag såg min svartaste natt. Jag var en ängel.

En svart demon en vit ängel. Allt var jag.













Glädje!

Idag fick jag ett vackert budskap.


Glädjen är det viktigaste. Allt annat är bagateller.


Jag blev så Tacksam.


Men vad är Glädje?

Vem går runt i lyckans rus?


Själv kämpar jag, med oro, tankar om otillräcklighet.

Inte duga.


Men jag har stunder när jag ler.

Leende från insidan.

Dagar när jag är lycklig.


Men vad är det?

Kanske dagen när äldsta dottern ville bjuda på lunch.

Kanske det långa telefon samtalet med en älskad vän.

Kanske hästens mule mot min kind.


Och jag kände mer och mer, att Glädjen var något annat.

Det var inte bara ett stort skratt.

Glädjen var också den svåraste sorgen. Den djupaste avgrunden.


Och hur kunde jag säga att Glädjen och sorgen hade samma innebörd.


Minnen från en annan tid.

Minnen av en liten hand som smekte min kind.


Mitt barn var min största Glädje.

Mitt barn som låtit mig falla i  den djupaste avgrunden.


Nu var min längtan ett måste.

Längtan att känna.

Längtan att Glädjas.


Vem vill Glädja de som sörjer?

Vem vill ta hand om den som ramlat?

En spilra i avgrunden.

Ett gråtande barn.

En Ängels tröst.

En bevingad tanke.


Mulen mot min kind.

Handen som smeker mitt hår.


Glädjen över livet jag fick.


Till Minne av Nathalie.


I mitt hjärta bor en Ängel.

I mitt rum finns en plats, en Ängels plats. Hon som varit min älskade vinge. Hon som gråtit i min famn.


Nu var hon min rådgivare, hon som gråtit, hon som gett mig det vackraste.


Min fina . Min vackra.

Det som skulle blivit en saga. Det som blev ett sorgligt slut.


Vi som älskade din vinge.

Vi som gav dig en vinge av stjärnor.

En natt så mörk. En morgon fylld av smärta. En tid som var ett mörker, så var min vinge där. Min vinge var av stjärnor. Min älskade var där.


Så kom hon, min vinge, hennes röst var ljuv. Hon sa mitt namn. Jag tog hennes hand, den som hon gav mig, fylld av stjärnor.


En Ängel stod vid min sida.

En grav stod tom




Landet som stjärnorna valt


Så stod hon framför mig, hon som var min Ängel. Hon som legat i min famn. Hennes vingar var av stjärnstoft och hennes röst var bevingad.


Min grav min uppståndelse min ärade mor.


Hennes kärlek förde mig mot ett annat rike, en plats som stjärnorna valt. Hon tog min hand, och hon sa mitt namn.

Min mor är en ängel min älskade är här.

Så stod vi där i landet som stjärnorna valt.

Kom sa hon som legat i min famn hon som var en bevingad Ängel hon som gråtit i min famn.


Jag var en spillra, jag hade inget kvar, mitt mörker blev min boning.

Varför min älskade. Varför lämnade du?

Kärleken övervinner allt. Ingen lämnar utan farväl. Du som var så vacker. Du mitt barn. Ingen kan vara mer levande än du mitt hjärtegull.


Viljan att leva viljan att vara älskad. Var har du varit mitt hjärtegull?

Jag såg på mina vingar jag var en av dom som aldrig mer kunde bli den jag en gång varit.

Mina tankar var i landet som stjärnorna valt.

Där var jag en ängel.


Min älskade mitt allt. Mina drömmar min vackraste.


Kom min älskade. Jag är så nära.


Så stod hon där, hon som legat i min famn. Hennes vingar var av stjärnstoft,

Min älskade var där.


Till minne av vår  dotter Nathalie. 👼



Camilla Nilsson






Änglarnas Rum

Camilla Nilsson

Stenbäcksvägen 12

562 32 Norrahammar

0703429316